Sommaren 1925, en solig dag. Emma och döttrarna Ines och Gotty står på förstukvisten till den gamla Östergårdens mangårdsbyggnad. På övervåningens glasveranda sträcker sig hyresgästerna ut genom fönstren, och man kan nästan känna att denna fotografering är något alldeles särskilt – en sällsynt händelse som fångar både nuet och den tidens charm.

 

 

Östergården

I början av 1900-talet ärvde lantbrukaren Carl Gustav Österman 3/320 Bohlby No 1. Därefter köpte han i rask takt upp flera olika mantals andelar av Bohlby No 1 och de slogs ihop med “5/56 mantal Bohlby No 1” kallad Lillmora och “17/112 mantal Bohlby No 1” kallad Norrgården. För att finansiera köpen lånade C.E. Österman pengar av Adolf Bergman med marken som säkerhet.

 

Den 13 februari 1915 löstes skulderna då Adolf Bergman köpte de samanslagna andelarna “mot en överenskommen köpesumma af Tiotusen /10.000/ kronor” av “C.A. Österman och dennes hustru C.E. Österman” som i sin tur köpte Adolf Bergmans gård i “Svedjesta No 1 mantal Lerberga i Westra Ryds socken till ett pris af 9 700 kronor”.  

 

Gården bestod nu av “1/16 mantal Bolby No 1 och 5/56 mantal Bolby No 1”. Den var på ca. 61 ha och bestod till största delen av avrösningsjord. Det är oklart om det var Österman eller Bergman som gav den sammanslagna gården namnet Östergården. I folkmun var det många som fortsatte att kalla den för Norrgården med hänvisning till att mangårdsbyggnaden som uppfördes 1878 då tillhörde Norrgården.

 

På fastigheten fanns då den tvåvånings gulmålade mangårdsbyggnad, en källarstuga med 1 rum och kök samt ett antal andra ekonomibyggnader. Den ålderstigen timrade loge och det lika ålderstigna timrade fähuset som har flyttats till sin nuvarande plats tros båda vara från början av 1700-talet. De slitna stockarna bär än idag spår av generationers hårt slit och ihärdiga insektsangrepp.

 

På våren förvandlades trädgården till ett rosa-vitt hav av blommor när alla äppelträd på tomt stod i full blom. Tillsammans med två stora körsbärsträd bidrog de både till skönhet och rikligt med frukt. Frukten odlades primärt för den stora familjens egna hushåll men även för försäljning i Stockholm. När sommarsolen stod som högst, gav träden dessutom välkommen skugga.

 

Emma planterade ett vårdträd, en päronkärna som troligen kom från föräldragården i Häverö. Kärnan grodde och växte upp och visade sig ge fantastiska syltpäron. Kvaliteten fick Karl-Bertil att ympa in grenar från syltpäronet på Stora Källarstugans gråpäronträd. Det var tur då päronträdet tillsammans med flera äppelträd senare avverkades av nya ägare. För att säkra päronsorter har Bergmans Syltpäron okulerats på egna stamträd för att spridas till andra platser i Roslagen bl.a. till Hemholmen vid Möja och till Björkö.

 

Livet på gården kretsade kring skötseln av några få får och grisar. Det återkommande skördearbetet då höet slogs, hässjades och bärgades. Äpplen, körsbär, päron och slånbär plockades. Kräftor fiskades under svala augusti nätter. Sonen Sten drev under flera år en Nutriafarm. Rester av den grävdes upp i Marumsviken så sent som 2023 i samband med att Storgården rensade stranden vid Sjöängen mot Marumsviken.

 

Det var inte bara slit för varje sommar slöt släkt och vänner upp och kalasade i trädgården under äppelträden. Och varje år firades Emmas födelsedag i trädgården. 

 

1944 styckas jordbruksmarken, fiskevatten, Lilla Källarstugan och logen av i från gården och övergår 1950 i Olsson & Rosenlund ägo. “Mangårdsbyggnad och därintill belägna källarstugan om 1 rum och kök jämte omgivande tomter" stannar i Emmas ego. Samma år beställer Emma leverans av “elektrisk kraft i form av tre-fasig växelström” från Ljusterö Elektriska AB. Anslutningsavgiften var 75:- kronor tillkommer en årlig abonnentavgift av 10:- kronor per år och 5 öre per kilowattimme.