Livet i Bolby
Alla berättelser i denna samling bygger på verkliga händelser – antingen självupplevda eller återgivna av tidigare generationer. Eftersom de vilar på minnen kan jag dock inte garantera att varje detalj är helt korrekt återgiven. Syftet har varit att fånga de små vardagliga ögonblick som tillsammans ger en bild av livet i byn, från tiden då familjen Bergman kom till Bolby i början på 1900-talet och fram till 1970-talet.
 

Utedasset

 

Redan på morgonen förstod man att något var i görningen. Farmors svåger, den gladlynte och snälle morbrodern, hade tillbringat förmiddagen nere på sjöängen där han grävt en väl tilltagen grop. När han kom tillbaka var han på ett sällsynt dåligt humör. Han slog sig ner i bersån med ett halvrör renat och muttrade något om att det var ett jävla skitgöra.

Efter ett par rackare lugnade han sig – och humöret blev lite bättre. Han drog på sig stövlarna och började gå mot gårdens utedass.

Det var dags att tömma dasset.

Under svordomar och förbannelser skred morbrodern till verket. Skottkärra efter skottkärra körde han från dasset till gropen på sjöängen, tills allt var tömt och gropen kunde täckas över.

Med svetten i pannan, skitiga händer och tröttheten i hela kroppen gick han sakta ner till ångbåtsbryggan, tog av sig stövlarna och hoppade i – med kläderna på. Efter en kort simtur klättrade han upp igen, satte sig på en av bryggpollarna, tog av sig allt utom kalsongerna och tömde det sista ur flaskan.

Log – och på lite ostadiga ben gick han lättad upp till gården igen.